postcardsfromjackandsara

Nu sitter vi har pa ett cafe I San telmo och har précis avnjutit var sista maltid med fritjof. Medialunas-en gick ner med solsken I blick. San telmo ar tomt idag, allt ar stangt for nyarsafton. Vi lyfter klockan 13:00 och det ar ingen overdrift när vi safer att vi bara at lite tacna av att det at VAR sista dag. Tva manader av resor, aventyr, karlek och gladje har svavat forbi hur fort som helst. Det har varit fantastiskt fran borjan till slut. Och aven om det kanns lite vemodigt sa vet vi att vi kommer tillbaka snart. Ses hemma alla kara!

Greetings friends, family and other earthlings! Just nu sitter vi och tittar pa film pa ett hostel I puerto iguazu och laddar batterierna lite. De sista dagarna hat varit valdigt harliga och intensiva. Som vi sa i sista inlagget sa firade vi julafton I Alem, det var valdigt annorlunda mot tidigare jular men valdigt harligt! Morgonen startade vi med risgrynsgrot, hembakat brod och julklapps utdelning i lagenheten i Buenos Aires. Det hade varit lite sisadar med julstamningen for oss alla, men när vi klev upp pa morgonen till ett morkt o regnigt Buenos Aires hjalpte det stamningen en del pa traven! Sa efter rimmande och grotatande var det dags for oss att bege oss mot bussen! Eftersom att Alem ligger ungefar 4 timmat fran Buenos Aires fanns det ingen tid att spilla! Efter en smidig bussresa anlande vi i Alem. En liten, valdigt vacker stad dar alla kanner alla. Landskapet dar paminner valdigt mycket om Skane, mycket akrar, det ar gront och rikligt med kossor. Pa busshallplatsen stod Juan och Federico och vantade med breda leenden och ukulele i hand. Efter en del kindpussande tog de med oss till en aker dar vi satt och sag solen ga ner tillsammans med deras vanner. Det ar otroligt hur man kanner sig valkommen och uppskattad nar man umgas med det ganget, de ar sa oppna och man forstar verkligen inneborden av uttrycket "Mi casa es su casa" nar man hanger med dem. Spraket ar inget hinder, det finns inga problem, inget som ar jobbigt - de bara njuter av dagen och man foljer med med gladje. Jag och Jack skulle ata julmiddag hemma hos Fede och hans familj, medan Kottet och Fritte skulle spisa hos Juan och hans farmor. Vi ar ju vegetarianer, nagot som ar ganska frammande i detta avlanga land, men detta var sjalvklart inget problem, de hade fixat och gjort vegetarisk mat speciellt for oss. Forutom Fede och hans mamma var aven hans mormor och hans syster med familj med pa middagen och det var verkligen jattetrevligt. Vi at, pratade, drack vin och lekte med barnen. De firar julen valdigt annorlunda har, det ar mycket mer en fest har an vad det ar hemma i Svedala, dar det handlar mer om att motas och ha det mysigt tillsammans med familjen. I Alem var det fullt drag, och nar klockan log tolv satt vi fortfarande och at middag, da kom tomten och det var fyverkerier, cider, tomtebloss och hela kittet! Efter detta begav vi oss ut i natten for att mota upp med resten av ganget. Vi drack lite ol pa torget for att sedan bege oss till "landet" som de kallade det. Sen satt vi och spelade och sjong vid floden i ett par timmar innan det var dags for oss att bege oss till nasta destination - en lokal idrottsanlaggning dar de kvallen till ara hade anordnat liveband och kumbia. Kumbia ar en traditionell musikstil har i Argentina som aven har en egen dans med samma namn. Sa dar var vi, fyra svenskar som dansade Kumbia tillsammans med Argentinare i alla aldrar langt in pa julaftonsnatten. Det var sa harligt att se, alla dansade samma dans runt omkring och holl varandra tatt. Efter lite svangandes av vara lurviga gick vi och sag solen ga upp bakom akrarna fore vi begav oss hem for att sova. Det var en helt fantastisk kvall som vi aldrig kommer att glomma! Dock ar ju jag lite fanig med det dar med julen, jag gillar ju hela grejen valdigt mycket sa vi har bestamt att vi ska fixa en liten traditionell svensk minijul nar vi kommer hem ocksa :) Det blev inte sa mycket sova for oss for pa juldagen akte vi tillbaka till Buenos Aires for att pa kvallen ta en buss till Puerto De Iguazu. Det var en lang dag men efter ca 26 timmars resande kom vi idag fram hit ungefar runt klockan 13. Det forsta som slog oss nar vi gick av bussen var den extrema hettan. Klockan ar kvart i ett nu nar jag sitter och skriver och det ar fortfarande runt 25 grader varmt. Det ar ju tropiskt klimat har uppe sa det ar sa fuktigt ocksa, det ar vi ju inte vana vid direkt. Men vi bor pa ett hostel med pool sa i har det valdigt gott aven om vi svettas en del! Nu ska jag sluta skriva for imorgon ska vi stiga upp i ottan for att bege oss till National Parken dar alla vattenfallen finns! Kanner mig lite som ett barn innan julafton, sa taggad ar jag, Jack med for den delen! Hoppas att julefirandet var bra och att ni mar val allihopa. Aterkommer med en update om vattenfallsmiraklen snarast! Mucha Paz!

hej alskade vanner.

Nu ar vi aterigen tillbaka i Buenos Aires for julfirande. De sista dagarna i Uruguay var helt fantastiska, vi hangde pa stranden, badade at harlig mat och bara levde val. Eftersom en ganska stor del av var tid dar spenderades med klinkande pa gitarr och ukulele fick hon som agde hostelet upp ogonen for det och tyckte att det skulle passa bra med en liten avskedsfest for oss sista kvallen varpa hon ville att vi skulle spela! Det var ju sjalvklart valdigt roligt med en fest till var ara, men jag (Sara) har ju aldrig spelat forut och aven om det skulle vara lite folk och bara mysigt sa blev jag redigt nervos. Dessutom ar ju Luau Party (vart band) verkligen ett Work in progress sa det kandes ganska plotsligt och jag hade nastan lite panik tidigare samma dag.
Men kvallen kom och efter en god och trevlig middag var det Showtime. Vi spelade kanske 8 latar och det var hur kul som helst! Folket skrattade, sjong med och var generosa med berom! Det var verkligen en rolig kvall och ett perfekt slut pa Uruguay vistelsen.

Hon som agde hostelet blev lite smakar i oss och efter att vi hade spelat erbjod hon oss jobb dar pa hostelet. Hon ville att vi skulle stanna under hela hogsasongen och spela och sjunga sa skulle hon fixa boende till oss. Vi har ju andra planer som stundar for denna varen, men hon sa att vi skulle halla kontakten och att erbjudandet kvarstod! Vem vet, om ett ar eller tva kanske ni far komma och halsa pa oss i en liten Cabaña vid havet i Punta del Diablo. Inte fy skam det kan vi lova!!

Val tillbaka i Buenos Aires fortsatter livet som vanligt, mycket parkhang, spelande, yatzy, musik, och en del forberedelser infor julen. Pa julafton aker vi till Alem, en by som ar runt 8 kvarter stor vad vi fatt hora for att fira jul med Federicos familj forst, for att sedan mota upp med resten av det ganget for fetsligheter pa julaftons kvallen. Alem ganget som vi kallar dem bestar av en grupp kreativa snalla roliga killar i olika aldrar som flyttade tillsammans till Buenos Aires ett par ar sen. De bor tillsammans lite utanfor Capital Federal i ett musik-kollektiv och spelar i ett band som heter La Burla, som efter nagra Monde Yeux spelningar har har borjat lata allt mer som en sydamerikansk variant av dem. Inspirationen flodar har borta!

Annars ar allting valdigt bra, vi tanker pa er nu sahar i juletider och hoppas att ni myser o rar om varandra i snon!

Karlek.

Hej alla underbara! Just nu befinner vi oss i en liten strandstad som heter Punta Del Diablo i norra Uruguay. Vi kom hit i mandags kvall efter en lang resa for lite sol och bad. Vi tog oss fran Buenos Aires hit via flod deltat i Tigre. Bat till en stad som heter Carmelo i sodra Uruguay och sedan vidare med buss via Montevideo och till sist hit. Nar vi kom fram hade vi inga Uruguayanska pengar da bankomaterna har i landet har slut pa pengar pa mandagar, efter helgens sloseri. Men med var sedvanliga tur (peppar peppar ta i tra) hittade vi i morkret ett helt fantastiskt Hostel precis vid vattnet dar vi fick bade sova utan att betala direkt samt sa fixade hon som ager stallet att vi fick ata fantastiskt god middag och betala med Argentinska pesos istallet. Man ska ha flyt ibland...

Morgonen efter vaknade vi till stralande solsken, havets vagor som rullade in nedanfor en harlig veranda och vi kande oss redan valdigt tillfreds.  Dock kvarstod ju det dar lilla pengaproblemet, och staden ar sa liten att det inte ens finns nagon bankomat, darfor blev tisdagens mission att bege oss till Chuy for att ta ut cash. Chuy ligger precis vid den Brasilianska gransen och ar i princip ett mekka av tax-free affarer. Det blev ett ganska utdraget projekt, da de som jobbar pa banken valjer att ta det valdigt lugnt sahar fore jul och bara har oppet ytterst fa timmar om dygnet. Det gick dock som smort och nar kvallen kom valde vi att ga tillbaka till samma restaurang och dricksade ordentligt som extra tack.

Punta del Diablo ligger verkligen precis vid kusten darfor ar i princip all verksamhet och aktiviteter centrerade runt havet, sa nar vi vaknade till mulet, smablasigt vader visste vi inte riktigt va dvi skulle gora. Men vi begav oss ner mot stranden anda, ukulelen i hogra handen och yatzy blocket i den vanstra och hade en valdigt harlig formiddag nere i sanden. Vi badade ocksa, vagorna har ar valdigt stora och verkligen roliga att bada i, sa vi spenderade nog ett par timmar med att leka som barn i vattnet ocksa. 

Resten av tiden drack vi mate och sjong och spelade innan det var midddagsdags. Vi hade fatt nys om att det var ett stalle har i stan dar det skulle vara livemusik igar, SKA inspirerat nagonting, samt att stallet dar de skulle spela hade inte bara ett, eller tva utan tre vegetariska pasta ratter! Sa nar morkret foll tog vi oss ned till stranden igen. Det blir kolsvart sa fort solen gar ner och det finns inga gatulyktor eller nagot sant sa vi gick fel ett par ganger till vi till slut fragade fetr vagen pa ett annat Hostel. Detta var inte allas som det vi bor pa, till var stota forvaning var det proppat med folk - eftersom vi ar har nu pa "for" sasongen sa har vi knappt sett nagon annan an de som vi bor hos och nagra fiskare i princip. Sa nar vi skulle fraga efter vagen och vi fick hora att det var bade Amerikaner, Kanadensare, Svenskar, Britter och manga fler nationaliteter som bodde dar blev vi lite avskrackta. Vi tycker bada att det ar sa skont att vara ute och resa och hanga med vaarndra, eller locals. Man vill ju traffa manniskor med den har kulturen och spraket, inte sitta och prata svenska med folk man inte skulle umgatts med hemma. Sa vi tog upp tempot litegrann och satte oss vid ett eget bord. :) Aven om bandet inte var mycket att hanga i julgranen sa var pastan valdigt najs och vi hade en vadigt harlig kvall. 
Vi ar ju inte vana att resa pa det har sattet, vi far fruktost pa morgonen anpassat efter nar vi gar upp, ater den med havsutsikt, gar ut och ater pa kvallarna och ser varandra djupt in i ogonen. Allt ar valdigt romantiskt och harligt!! 

Idag bestamde sig solen for att komma fram, sa vi har hangt pa stranden hela dagen, legat i solen och badat i vagorna! Nu tar vi en liten paus for att snart bege oss ner igen! 
Kanns sjukt att hora att ni har snostorm hemma, nar man ar i 30 grader och stralande sol kanns det valdigt langt borta! Men vi tanker pa er och solar lite at er ocksa! 

Puss och Kram Skaggig vegan!   

Hej hej halla!

Vi vet att det var valdigt lange sen vi skrev har, men misstrosta icke! Har kommer en update som heter duga!

Sist vi skrev var vi i El Bolson, dar stannade vi i 5 dagar ungefar och spenderade tiden med att ga pa hikes, spela musik och bara ta det lugnt. Vart nasta mal var en stad som heter Esquel, den ligger i en provins som heter Chubut och ligger annu lite mer soderut an El Bolson. I Esquel finns det en nationalpark som heter Parque Naccional de los Alerces, den ar dopt efter en tradsort som bara finns dar som heter Los Arceles. De ar runt 2500 ar gamla och vaxer upp till 60 meter och har stammar sa breda som 2,5 meter. Detta lat valdigt intressant tyckte vi, darfor blev Esquel nasta mal pa resan.  Vi kom dit pa en onsdag och var peppade pa att bege oss till national parken dagen efter. Val framme fick vi dock reda pa att det bara gick bussar dit onsdag, lordag och sondag. Detta passade inte riktigt in i planeringen da vi skulle aka vidare pa lordagen. Som losning pa problemet fick vi aka dit med en turistbyra, och blev darfor hamtade av en bil i arla morgonstund fredag morgon. Resan till parken var otroligt vacker och det ar ingen logn nar vi sager att det verkligen inte gjorde nagot att resan tog ganska lang tid. Hoga snotackta berg varvades med vattenfall, kalvar langs vagen, stora sjoar med turkost vatten och floder som ibland rann over vagen. Val framme motte vi resten av "gruppen" som vi skulle hika med, och vi fick nog bada en smarre chock nar vi sag att de som gick av bussen befann sig nagonstans i aldersgruppen 70 och efter det. Vi hade forvantat oss en riktig vildmarkstur med langa promenader och detta kandes ganska langt ifran nar de sen berattade att en promenad pa cirka 2 km skulle ta runt 2 timmar. Men vi knatade pa med grastrana over en hangbro som gungade friskt, langs med en stor flod och med papegojor som kraxade i traden. Vi promenerade till en bat som tog oss ut pa en tur pa Lago Menendez, en valdigt stor sjo med kristallklart vatten. Pa batturen akte vi och sag en stor glaciar for att till sist komma fram till den delen av parken dar traden fanns. 

Dar promenerade vi under tradstammar, langs med bergsvaggar dar det droppade hur gott vatten som helst, och aven har langs med en flod med stromt vatten. Det var sa haftigt for vegetationen i skogen paminde om regnskog, och med den floden med sitt turkosa vatten kandes det som att man befann sig nagonstans i Asien mer, darfor blev det annu maktigare nar man sedan blickade upp mot snotopparna pa bergen. Patagoniens natur, landskap ar verkligen obeskrivligt vackert och helt unikt. Traden var verkligen jattestora, man kande sig ganska liten i denna varld nar man stod bredvid ett av dem kan vi lova. 

Efter fredagens utflykt var det dags for oss att atervanda till Hostelet for en god natts somn for tidigt nasta morgon skulle vi ta en buss till Neuquen. En stad norrut i en annan provins som heter just Neuquen. Anledningen till att vi akte dit var for att Manu Chao skulle spela pa stadion i stan. Vi hade inga biljetter, och hade inte hittat nagonstans att bo men vi var fulla av mod och hopp nar vi gav oss ivag pa nasta aventyr! 
Bussen kom fram till Neuquen klockan 20:00 och konserten skulle borja 21:00, vi hade alltsa en timme pa oss med vara mission att hitta boende och biljetter. Hostelen var fulla  sa det blev for oss att ta in pa ett ganska dyrt hotell innan vi begav oss till arenan for biljettletande. 
Nar vi kom fram mottes vi av folk som direkt fragade oss om vi hade biljetter att salja, samt en syn av en ko som ringlade sig runt stadion. Vi hade trott/hoppats att det skulle vara ganska simpelt att fixa biljetter, men markte snart att det inte var fallet. Vi gick runt och fragade folk, till vi till sist skrev en skylt att vi letade efter biljetter. Mycket sant, tog det inte sa lang tid innan en man kom fram och salde en till oss, for hans dejt hade inte dykt upp. Sa da hade vi en, det var bara att hoppas att vi skulle fa en till. Vid det har laget hade konserten borjat i smyg sa tro oss nar vi sager att vi blev overlyckliga da vi ganska snart fick kopa den andra biljetten av en tjej som salde empanadas utanfor stallet! Hand i hand med stora leenden sprang vi in i folkmassorna. Konserten var hur haftig som helst, 2-2,5 timmar av dans, gitarrsolon, klapp, hey hey heyande och fullstandig gladje! Det var haftigt for pa den har spelningen som vi var pa var det runt 4000 manniskor ungefar, sa det var en ganska "liten" spelning om man jamfor med hans gig i Buenos Aires och Santiago dar det var runt 40000 personer. 

Eftersom att boendet i Neuquen var sa dyrt sa begav vi oss dagen efter mot Buenos Aires igen for att saga hejda till Robin innan han skulle aka hem, samt hanga en del med Staffan som ocksa ar pa besok. Sa nu har vi spenderat 4 dagar har i Buenos Aires igen och det kanns verkligen som "hemma" i Argentina. Vi har varit ute och atit goda middagar, varit pa museum, marknader for lite julklappsletande och igar var vi pa en luciafest med julbord och lussetag for att sedan ga pa Balkanfest pa ett stalle som heter Konnex. Det var jattemycket folk dar och det var verkligen en bra spelning!

Haromdagen akte vi till Tigre, det ar en stad som ligger ungefar en timme med tag fran Buenos Aires och kan narmast liknas med Stockholms skargard. Det ar ett sa kallat flod delta och man aker ut med bat pa floden, sen ar det ett valdigt utvecklat kanalsystem som gar mellan de olika oarna. Dar at vi picknick och hade en harlig dag i den friska luften!

Imorgon bitti ska vi aka till Uruguay for lite strandliv. Det borjar bli valdigt varmt i Buenos Aires nu och da lockar bad och lek i vagorna ratt rejalt. Vi ska aka bat till en stad som heter Punto Del Diablo, som ligger ganska langt norrut i Uruguay. Dar finns det massor med strander och aven nagra sjolejon som inte finns nagon annanstans. Med oss dit far vi Fritjof, han har varit har i tre manader nu och behover ny stampel i passet, sa vi ska aka tillsammans dit imorgon. 

Efter det ska vi aka till Iguazu, det ar tillbaka i Argentina igen, och ar egentligen sa langt norrut man kan komma. Det ar en ganska liten stad men det som lockar dar ar de vattenfall som finns dar. Det ar en stracka pa 2,5 km som utgors enbart av vattenfall! Niagra Falls slang dig i vaggen! Dar ar klimatet tropiskt och det ar regnskog och fuktighet som galler. Det ar sa hafitgt med Argentina att det det verkligen finns alla klimattyper har. Det blir nastan som att varje provins skulle kunna vara ett eget land. Patagonien med sina berg sjoar och dalar, norra delen med sin oken, pampas med bara stapplandskap och kossor, tropiska klimatet i Iguazu, det ar kul att man far se sa mycket pa bara en resa! 

Sa ganget, nu har vi forsokt att satta in er i varan harliga tid ute pa resande fot igen, vara magar kurrar och det ar dags for oss att ata lite lunch innan vi ska bege oss ut i marknaden har i San Telmo pa julklappsjakt! 
Vi tanker pa er, och hoppas att ni har det bra darhemma. Hoppas att julen kanns mysig och lat er inte ryckas med i den julstressen alltfor mycket! Glom inte att lussa ordentligt for varandra idag!

Karlek fran Buenos Aires.  

Hej kara familj! Det var ett tag sen vi skrev nu och da manga av vara planer andrats tankte vi forsoka ge er en liten update! Sista tiden i Buenos Aires var jatteharlig. Vi spenderade en del tid med det dar ganget fran Alemn och satt mycket ute i parker i solen, promenerade genom La Reserva eller at middag pa killarnas takterass!

Musikaliskt satt ar killarna otroligt eftertraktade har i Argentina, framforallt i Buenos Aires sa den sista veckan spelade de pa 2 otroligt pittoreska o gulliga stallen. Aven om bandet inte var komplett sa var det 2 valdigt harliga kvallar. Den forsta spelningen var i en liten snickebod som de vande om till en spelningslokal kvallen till ara. Den andra var ute pa gatan till en middag som holls pa ett jattemysigt stalle som kallas Julio`s.

Vi akte fran Buenos Aires lordagen den 22 for att komma fram till El Bolson dryga 22 timmar senare. Bussresan var hur bekvam som helst, med saten som falldes ner till sangar, massa olika filmer och mat och vin. Nar vi sen kom fram drev vi runt i El Bolson litegrann, gick pa marknad o at glass. Det ar en otroligt vacker stad eller by som ligger mellan massa snotackta berg. Sen narmare eftermiddagen satte vi oss i en taxi till garden dar vi skulle WWOOFA. Vi var supertaggade och lite nervosa, sen kom vi fram efter c:a 40 minuters bilresa upp i bergen och vad som motte oss var ganska sa langt ifran vad vi hade tankt.
Istallet for att det var fem voluntarer pa garden som hade sagts var vi nu vid var ankomst 11 stycken som bodde tillsammans i ett litet hus pa runt 30-40 kvm, ett superlitet kok. Det var minst sagt platsbrist sa vi blev tilldelade en plats i ett rum som var pa vag att byggas upp, det var byggt med lera o utan isolering o vi fick sova direkt pa golvet. Det var javligt kallt kan vi lova. Vi kande oss lite forvirrade nar vi vaknade morgonen efter och det sporegnade var ungefar 7 grader varmt och frukosten bestod av havregrynsgrot som knappt rackte till oss alla. Sen var det bara dags att satta igang att jobba , fran 9 till 13.30 jobbade vi med att rora runt lera for att sedan satta det pa deras hus eller snickra en vagg. Efter det var det lunch som var kikarter och brod for att sedan ut och jobba igen fram till 18.00. Sen efter en hard dag skulle vi dessutom laga middag at alla 11, ibland fler, och diska det, baka brod till fukosten och da slutade vi ungefar pa en arbetsdag pa runt 12 timmar.

Vi var helt slut och kande ganska direkt att vi tyvarr hade hamnat pa en gard som inte var sa bra pa det dar med WWOOF-ing an, det var snarare en gard som holls pa att byggas upp for att om ett par ar kanske fungera perfekt. Det fanns inga plantage, inga falt, ingenting alls som hade med jordbruk att gora, bara bygge. En dag skulle vi grava en grop sasmaningom och spenderade 7 timmar pa att grava ut graset sa de kunde spara det for isolation.

Som sagt sa borjade vi kanna att vi hade gett oss in pa nagot annat an vad vi ville. Sa vi fortsatte att jobba pa samma satt fram tills fredagen, Jacks fodelsedag och borjade samtidigt smida andra planer pa hur vi kan spendera var tid har. Planen ar nog att hanga i narheten av El Bolson nasta vecka och framforallt under helgen da det nalkas jazzfestival, men kanske ga ut pa nagon hike, eller se lite vattenfall och sa. Efter festivalen aker vi nog tvarsover landet for att titta pa valar och pingviner, sen in mot en 3000 ar gammal skog med superstora trad for att sedan rora oss langre norrut till Iguazu falls, dar det ar tropiskt klimat med vattenfall och regnskog, for att sedan vara i Buenos Aires igen over julen.

Veckan gick och vi blev allt mer och mer overtygade. Sa nar det nalkades fodelsedag borjade vi rora oss ner mot staden. Farmen ligger ungefar 2 mil bort och vi fick skjuts de forsta 4km sen liftade vi runt 3 km till o sen kanske 1 km till nar vi nastan var framme, annars spatserade vi, med stora ryggsackar och allt. Det var helt sjukt jobbigt och vi brande oss bada ratt rejalt men forutom det var det hur kul som helst!! Nar vi kom till hostelet sen satt en dusch valdans skont kan vi lova! Sen bakade jag tarta till Jack, vi at tarta sov siesta och gick ut och at pa kvallen. Annars har vi njutit av en dubbelsang och eget badrum och dagen har vi spenderat med nagra fran garden pa en marknad de har har varje vecka i El Bolson. Valdigt mycket fina grejer, valdigt trevligt, valdigt hippie! Nu ska vi ga och handla lite o sa smaningom efter middagen traffa nagra fran garden och dricka lite ol bryggd i trakten! 

Hoppas allting ar bra med er darhemma! Vi har det hur bra som helst, spanskan blir battre for varje dag, och vi bara lever och har det bra!! Tanker pa er ibland. Karlek.  

Som ni nog vet vid det här laget så är det alltså dags för oss att återigen bege oss ut i vida världen. Denna gång för resan oss till Sydligare breddgrader, till Tangons och köttets land närmare bestämt Argentina. Vi åker imorgon måndagen den nionde november och är borta till den första januari 2010. Först ska vi vara i Buenos Aries fram till den 21 då vi ska åka buss söderut i landet närmare bestämt till El Bolson där vi ska vara och jobba och bo på en ekologisk gård mot boende och mat fram till den 19 december, då vi far tillbaka till huvudstaden för att fira jul och mellandagarna tillsammans med lite kompisar. Sen flyger vi hem igen den 31 december o kommer hem till kära Sverige den 1 januari 2010!!

Så, vi tänkte bara klargöra lite för er alla nu innan vi beger oss av på vårt äventyr!!! Vi kommer sakna er och tänka på er där i solen!

Ta hand om er. All kärlek, Sara o Jack.

Här kommer en länk där ni kan se var vi kommer befinna oss på kartan!

<iframe width="425" height="350" frameborder="0" scrolling="no" marginheight="0" marginwidth="0" src="http://maps.google.se/maps?hl=sv&amp;client=firefox-a&amp;q=Argentina+Map+buenos+aires+el+bolson&amp;ie=UTF8&amp;start=0&amp;t=h&amp;hq=Argentina+Map+buenos+aires+el+bolson&amp;hnear=&amp;ll=-37.579413,-63.632812&amp;spn=12.180023,18.676758&amp;z=5&

Hej alla nära och kära som befinner sig inte så nära men fortfarande är oss ack så kära!!  Det var ett tag sedan vi skrev nu så vi har mycket att berätta om. Sist vi skrev skulle vi bila med danskarna från Chicago till Toronto, bilresan gick hur bra som helst och Sören och Peter som de två spelevinkarna hette var klockrena. Vi hade en lång bilresa som spenderandes med lunch på IHOP, gitarrspelande i bilen samt en hel del missförstånd mellan svenska och danska.

I Toronto bodde vi på ett väldigt trevligt hostel in downtown Toronto, precis utanför Chinatown. Vi hade inga förväntningar alls på Toronto i sig när vi kom dit - och vi blev väldigt positivt överraskade! Vi hade föreställt oss en stor industristad, grå och blåsig, men som vanligt hade vi flyt och kom till Toronto samtidigt som våren. Så vi hade två väldigt roliga kvällar tillsammans med danskarna, sjungandes Karaoke på en bar i Chinatown, drickandes så kallad "Cold Tea" (öl)  ur en tekanna på en Kinarestaurang när de egentligen inte fick servera öl längre. Första dagen så knallade vi runt Downtown, såg CN - tower, hamnen och maple leafs hemmarink.

Efter Toronto bilade vi med danskarna till det kända Niagra Falls. Det var väldigt vackert, stort som tusan, men när vi hade gått där längs med vattenfallet ett par gånger kändes det lite som att "var det här allt?" det var absolut coolt att se ett så stort vattenfall, men det var inte så mycket mer än så egentigen.

Framåt eftermiddagen var det dags för oss och danskarna att dela på oss. Vi skulle till Montreal och de skulle börja röra sig tillbaka till Staterna igen. Så efter ett antal dunkar i ryggen och löften om att höras i framtiden befann vi oss återigen på vår kära Greyhound och en natt senare vaknade vi i Montreal.

Vi kom fram till Montreal runt klockan fem på morgonen och då vi skulle bo hos en av Jacks polare där kände vi att det inte var riktigt läge att ringa honom så tidigt, så vi hängde runt på stationen och spatserade sedan ner mot Downtown. Där åt vi frukost och sedan begav vi oss mot Davids hus. Han bodde i en jättemycig lägenhet med världens skönaste kök tillsammans med två jazzmusiker. Så under fyra dagar i Montreal sov vi på en tillfällig madrass på Davids rum, cyklade runt och såg stan samt upplevde musikscenen på kvällarna. David är musiker och hade en ep-release när vi var där så det var väldigt kul. Vi fick till och med hjälpa till att sätta ihop hans skivor, så man kände sig verkligen som en i gänget. I Montreal kändes det som vi levde lite mer av ett vardagsliv, vilket faktiskt var väldigt skönt. Det blev som en liten semester från semestern på något sätt.

Även om Montreal var coolt, så upplevde vi dock båda staden som ganska pretantiös. Varje person vi mötte var en aspirerande musiker, den ena med ett större uppmärksamhetsbehov än den andra och det gjorde så att allting kändes ganska så tillgjort. Så, vi hade det väldigt kul i Montreal, och David var verkligen en ängel, omtänksam, snäll och rolig, men vi kände båda att det var ganska skönt att åka därifrån på ett sätt. Skönt att man inte var en del utav allt det där som var så mycket på låsats.

Efter den insikten var det dags för vår längsta bussresa hittills. Montreal - New Orleans. 46 timmar på underbara Greyhound med allt vad det innebar. Byten, layovers och förseningar. Men allting gick väldigt bra, vi börjar känna oss rutinerade på det här nu och kan i princip mima med när chaffören kör sitt introduktionstal till resan man har framför sig. 

Väl framme i New Orleans bodde vi på ett hostel som hette the India House. Det var jättemysigt, bra läge, och de hade en pool för oss att flyta runt i. Det kändes som vi kom fram till New Orleans vid lite fel tillfälle dock, veckan innan hade det varit New Orleans Jazz and Herritage festival, den största händelsen på hela året i staden med artister såsom Neil Young, Kings of Leon, Emmy - Lou Harris o.s.v. Det hade varit väldigt coolt att vara en del av den festen, men även om största festen preics hade tagit slut - så var det saker som hände hela tiden i staden ändå. Utomhusspelningar, marknader och konserter, det var hur coolt som helst.
Som vanligt spatserade vi runt mest hela dagarna, och i New Orleans har de ett område som heter "French Quarter" och är som namnet antyder deras franska kvarter. Frankofiler som vi är trivdes vi väldigt bra med att promenera runt på Rue de Bourbon, Frenchman till ackompanjemang av reggea och jazztoner vart vi än gick. 

Efter ett par dagar i Jazzens hemstad var det dags för oss att röra oss uppåt igen, närmare bestämt till St. Augustine Florida, En superturistromantisk liten hanmstad i norra florida som faktiskt är USA äldsta stad. Här har vi nu varit i två dagar och hela gårdagen spenderade vi på stranden och badade i det 27 gradiga vattnet. känns helt underbart att kasta sig i vågorna i timmar för att sedan torka i den gassande solen!
nu har vi checkat ut från hostellet här och ska senare ikväll ta en buss till Asheville North Carolina där vi ska möta en tjej som vi träffade på hostellet i dublin som varit så snäll att hon bjudit in oss att bo med henne ett par dagar i hippiestaden asheville för att sedan fortsätta mot new york och vårt sista stopp på resan.

vi saknar er alla och det kommer bli en underbar sommar i sverige som vi ser väldigt mycket fram emot!
kärlek

Jack och Sara

 

hej alla underbara! Nu är vi efter en veckas vistelse i Kanada tillbaka i de förenta staterna och för tillfället sitter vi i kö till en buss som ska ta oss andra etappen på vår mastodontresa från montreal till New Orleans! Vi mår strålande, men hinner inte skriva mer nu för snart är det " all aboard" som gäller. Vi har köpt hembiljett nu, och ett datum att ringa in är 20 maj! Mobilen är död men vi lever och har det jättebra. Hörs snart! Kärlek.

Kära vänner, familj, bundsförvanter! Vi vill börja med att be lite halvt om ursäkt för vårt lilla spratt vi spelade er ifrån Vegas. Vi bodde på en gata med Wedding Chapel's överallt och det var ett tillfälle som var för bra för att missa. När ni sen alla var så söta och omtänksamma fick vi dock lite dåligt samvete. Tack för alla gratulationer, även fast det inte var på riktigt så värmde det gott och vi lovar en riktig brakfest nästa sommar!

Nu sitter vi på vårt hostel i Chicago nyss hemkomna från United Center där vi såg Chicago Blackhawks fullkomligt köra över; eller mer eller mindre Förudmjuka sina motståndare som för kvällen var Calgary Flames. Sjukare upplevelse får man leta efter när vi stod och sjöng Amerikas nationalsång tillsammans med 20000 galna jävla patri/idioter. smått obehagligt... Niklas Hjalmarsson som är Fritjofs barndomsvän gjorde en assist för Chicago och därtill en utmärkt insats. Vi hade ringt upp honom tidigare i veckan så han fixade biljetterna som annars var totalt slutsålda och värda över 1000 spänn!!! första sektionen tillsamman med gamla hockeylegender och spelarfruar. jag (jack) som är ett riktig die-hard hockeyfan är fortfarande i extas över detta.

Chicago har, precis som Vegas varit en härlig överraskning och ännu ett stopp på vår långa färd som vi är väldigt nöjda över att vi bestämde oss för att åka till. Innan vi kom hit så hade vi båda en bild av Chicago snarlik till Gotham eller Sin City, att det skulle vara kallt, blåsigt, grått och trasigt - detta var dock inte alls fallet. Igår hade vi precis som när vi var i Portland superflyt och prickade in Chicagos allra första vårdag. Det var över 20 grader varmt, strålande sol hela dagen och varma vindar. Dagen spenderade vi spatserandes utmed Chicagos gator, de var kantade av höga skyskrapor och eftersom vi inte är vana vid det, eller har levt "stadsliv" på så länge på resan så gick vi mest runt och gapade över att det ens kan finnas så höga byggnader. Något som vi också blev hänförda av var Lake Michigan - vattnet var turkost och sjön är så stor att man inte ens kan se till andra sidan. Detta är väldigt förvirrande då det gör så att det känns som att man är i ännu en kuststad även fast vi nu är mer inåt i landet. Sjön var så häftig och solen värmde så skönt att vi fick en stor lust till att åka båt - eftersom denna resa handlar om att säga Ja till livet lät vi fötterna styras av hjärtat och innan vi visste ordet av var vi nere vid piren. Där fanns det alla möjliga slags båtturer, men då de flesta var rätt dyra och var något arkitekturtur liknande kände vi att det inte riktigt var vår kopp av te, så vi strosade vidare och ett tu tre så hade vår båtresa hittat oss och vi befann oss nu med en öl i handen på ett stort piratskepp. Vi seglade med gamle Bettan, eller The Windy som skeppet hette på riktigt i 1 timme och kom tillbaka till hostelet lagom till middagstid.

Ett litet sidospår men en ganska så intressant liten detalj med vår resa är att de flesta som åker till USA brukar klaga över att man bara äter snabbmat och att det knappt finns någon matkultur här, men för oss har det här varit en väldigt kulinarisk resa faktiskt! Vi har upptäckt så mycket nya sätt att vara vegetarian på och med det en väldans massa nya maträtter! Favoriten är nog fortfarande Veggie Burrito och vi ska bjuda er alla på så mycket gott när vi kommer hem igen, det kan du skriva opp!!

Gårdags kvällen spenderade vi tillsammans med två danska killar samt en väldigt skum amerikansk man. Vi hade en väldigt trevlig kväll, spelade gitarr, drack öl och hängde på stranden. Där träffade vi även ett gäng studenter härifrån och kvällen slutade med att vi satt i ett av deras Dormrooms och diskuterade allt mellan himmel och jord - det var en väldigt härlig kväll! Våra nyfunna vänner från grannlandet i söder hade precis som vi planer på att röra sig upp mot Canada och Toronto som nästa stopp och detta resulterade i att vi ska bila dit tillsammans med dem imorgon förmiddag, det ska bli hur kul som helst och riktigt spännande med en roadtrip i USA.

Idag hittade vi en second hand affär som var helt fantastisk. Hur stor som helst, hur billig som helst och just idag och imorgon hade de stor rea, så vi shoppade galet! Vi köpte allt från kängor till jackor till klänningar till basketlinnen för ca 30 dollar! Helt underbart! Jag (S) köpte ett par stört snygga Dr. Martens för 5 dollar! Lycka!

Nu sitter vi och dricker te respektive kaffe och försöker planera lite för vår tid framöver. Det känns redan som att vi är inne på sluttampen litegrann - tiden går så fort när man har det så underbart. Det känns självklart lite tråkigt att veta om att resan kommer ta slut snart, men vi har så mycket att se fram emot när vi kommer hem så det gör oss ändå inte så mycket! Vi saknar er alla och ni är med oss i våra tankar. Hoppas ni har det bra där hemma och tar hand om er i våren!

Ett skepp kommer lastat med kärlek från Chicago till er. Peace.