postcardsfromjackandsara

Som ni nog vet vid det här laget så är det alltså dags för oss att återigen bege oss ut i vida världen. Denna gång för resan oss till Sydligare breddgrader, till Tangons och köttets land närmare bestämt Argentina. Vi åker imorgon måndagen den nionde november och är borta till den första januari 2010. Först ska vi vara i Buenos Aries fram till den 21 då vi ska åka buss söderut i landet närmare bestämt till El Bolson där vi ska vara och jobba och bo på en ekologisk gård mot boende och mat fram till den 19 december, då vi far tillbaka till huvudstaden för att fira jul och mellandagarna tillsammans med lite kompisar. Sen flyger vi hem igen den 31 december o kommer hem till kära Sverige den 1 januari 2010!!

Så, vi tänkte bara klargöra lite för er alla nu innan vi beger oss av på vårt äventyr!!! Vi kommer sakna er och tänka på er där i solen!

Ta hand om er. All kärlek, Sara o Jack.

Här kommer en länk där ni kan se var vi kommer befinna oss på kartan!

<iframe width="425" height="350" frameborder="0" scrolling="no" marginheight="0" marginwidth="0" src="http://maps.google.se/maps?hl=sv&amp;client=firefox-a&amp;q=Argentina+Map+buenos+aires+el+bolson&amp;ie=UTF8&amp;start=0&amp;t=h&amp;hq=Argentina+Map+buenos+aires+el+bolson&amp;hnear=&amp;ll=-37.579413,-63.632812&amp;spn=12.180023,18.676758&amp;z=5&

Hej alla nära och kära som befinner sig inte så nära men fortfarande är oss ack så kära!!  Det var ett tag sedan vi skrev nu så vi har mycket att berätta om. Sist vi skrev skulle vi bila med danskarna från Chicago till Toronto, bilresan gick hur bra som helst och Sören och Peter som de två spelevinkarna hette var klockrena. Vi hade en lång bilresa som spenderandes med lunch på IHOP, gitarrspelande i bilen samt en hel del missförstånd mellan svenska och danska.

I Toronto bodde vi på ett väldigt trevligt hostel in downtown Toronto, precis utanför Chinatown. Vi hade inga förväntningar alls på Toronto i sig när vi kom dit - och vi blev väldigt positivt överraskade! Vi hade föreställt oss en stor industristad, grå och blåsig, men som vanligt hade vi flyt och kom till Toronto samtidigt som våren. Så vi hade två väldigt roliga kvällar tillsammans med danskarna, sjungandes Karaoke på en bar i Chinatown, drickandes så kallad "Cold Tea" (öl)  ur en tekanna på en Kinarestaurang när de egentligen inte fick servera öl längre. Första dagen så knallade vi runt Downtown, såg CN - tower, hamnen och maple leafs hemmarink.

Efter Toronto bilade vi med danskarna till det kända Niagra Falls. Det var väldigt vackert, stort som tusan, men när vi hade gått där längs med vattenfallet ett par gånger kändes det lite som att "var det här allt?" det var absolut coolt att se ett så stort vattenfall, men det var inte så mycket mer än så egentigen.

Framåt eftermiddagen var det dags för oss och danskarna att dela på oss. Vi skulle till Montreal och de skulle börja röra sig tillbaka till Staterna igen. Så efter ett antal dunkar i ryggen och löften om att höras i framtiden befann vi oss återigen på vår kära Greyhound och en natt senare vaknade vi i Montreal.

Vi kom fram till Montreal runt klockan fem på morgonen och då vi skulle bo hos en av Jacks polare där kände vi att det inte var riktigt läge att ringa honom så tidigt, så vi hängde runt på stationen och spatserade sedan ner mot Downtown. Där åt vi frukost och sedan begav vi oss mot Davids hus. Han bodde i en jättemycig lägenhet med världens skönaste kök tillsammans med två jazzmusiker. Så under fyra dagar i Montreal sov vi på en tillfällig madrass på Davids rum, cyklade runt och såg stan samt upplevde musikscenen på kvällarna. David är musiker och hade en ep-release när vi var där så det var väldigt kul. Vi fick till och med hjälpa till att sätta ihop hans skivor, så man kände sig verkligen som en i gänget. I Montreal kändes det som vi levde lite mer av ett vardagsliv, vilket faktiskt var väldigt skönt. Det blev som en liten semester från semestern på något sätt.

Även om Montreal var coolt, så upplevde vi dock båda staden som ganska pretantiös. Varje person vi mötte var en aspirerande musiker, den ena med ett större uppmärksamhetsbehov än den andra och det gjorde så att allting kändes ganska så tillgjort. Så, vi hade det väldigt kul i Montreal, och David var verkligen en ängel, omtänksam, snäll och rolig, men vi kände båda att det var ganska skönt att åka därifrån på ett sätt. Skönt att man inte var en del utav allt det där som var så mycket på låsats.

Efter den insikten var det dags för vår längsta bussresa hittills. Montreal - New Orleans. 46 timmar på underbara Greyhound med allt vad det innebar. Byten, layovers och förseningar. Men allting gick väldigt bra, vi börjar känna oss rutinerade på det här nu och kan i princip mima med när chaffören kör sitt introduktionstal till resan man har framför sig. 

Väl framme i New Orleans bodde vi på ett hostel som hette the India House. Det var jättemysigt, bra läge, och de hade en pool för oss att flyta runt i. Det kändes som vi kom fram till New Orleans vid lite fel tillfälle dock, veckan innan hade det varit New Orleans Jazz and Herritage festival, den största händelsen på hela året i staden med artister såsom Neil Young, Kings of Leon, Emmy - Lou Harris o.s.v. Det hade varit väldigt coolt att vara en del av den festen, men även om största festen preics hade tagit slut - så var det saker som hände hela tiden i staden ändå. Utomhusspelningar, marknader och konserter, det var hur coolt som helst.
Som vanligt spatserade vi runt mest hela dagarna, och i New Orleans har de ett område som heter "French Quarter" och är som namnet antyder deras franska kvarter. Frankofiler som vi är trivdes vi väldigt bra med att promenera runt på Rue de Bourbon, Frenchman till ackompanjemang av reggea och jazztoner vart vi än gick. 

Efter ett par dagar i Jazzens hemstad var det dags för oss att röra oss uppåt igen, närmare bestämt till St. Augustine Florida, En superturistromantisk liten hanmstad i norra florida som faktiskt är USA äldsta stad. Här har vi nu varit i två dagar och hela gårdagen spenderade vi på stranden och badade i det 27 gradiga vattnet. känns helt underbart att kasta sig i vågorna i timmar för att sedan torka i den gassande solen!
nu har vi checkat ut från hostellet här och ska senare ikväll ta en buss till Asheville North Carolina där vi ska möta en tjej som vi träffade på hostellet i dublin som varit så snäll att hon bjudit in oss att bo med henne ett par dagar i hippiestaden asheville för att sedan fortsätta mot new york och vårt sista stopp på resan.

vi saknar er alla och det kommer bli en underbar sommar i sverige som vi ser väldigt mycket fram emot!
kärlek

Jack och Sara

 

hej alla underbara! Nu är vi efter en veckas vistelse i Kanada tillbaka i de förenta staterna och för tillfället sitter vi i kö till en buss som ska ta oss andra etappen på vår mastodontresa från montreal till New Orleans! Vi mår strålande, men hinner inte skriva mer nu för snart är det " all aboard" som gäller. Vi har köpt hembiljett nu, och ett datum att ringa in är 20 maj! Mobilen är död men vi lever och har det jättebra. Hörs snart! Kärlek.

Kära vänner, familj, bundsförvanter! Vi vill börja med att be lite halvt om ursäkt för vårt lilla spratt vi spelade er ifrån Vegas. Vi bodde på en gata med Wedding Chapel's överallt och det var ett tillfälle som var för bra för att missa. När ni sen alla var så söta och omtänksamma fick vi dock lite dåligt samvete. Tack för alla gratulationer, även fast det inte var på riktigt så värmde det gott och vi lovar en riktig brakfest nästa sommar!

Nu sitter vi på vårt hostel i Chicago nyss hemkomna från United Center där vi såg Chicago Blackhawks fullkomligt köra över; eller mer eller mindre Förudmjuka sina motståndare som för kvällen var Calgary Flames. Sjukare upplevelse får man leta efter när vi stod och sjöng Amerikas nationalsång tillsammans med 20000 galna jävla patri/idioter. smått obehagligt... Niklas Hjalmarsson som är Fritjofs barndomsvän gjorde en assist för Chicago och därtill en utmärkt insats. Vi hade ringt upp honom tidigare i veckan så han fixade biljetterna som annars var totalt slutsålda och värda över 1000 spänn!!! första sektionen tillsamman med gamla hockeylegender och spelarfruar. jag (jack) som är ett riktig die-hard hockeyfan är fortfarande i extas över detta.

Chicago har, precis som Vegas varit en härlig överraskning och ännu ett stopp på vår långa färd som vi är väldigt nöjda över att vi bestämde oss för att åka till. Innan vi kom hit så hade vi båda en bild av Chicago snarlik till Gotham eller Sin City, att det skulle vara kallt, blåsigt, grått och trasigt - detta var dock inte alls fallet. Igår hade vi precis som när vi var i Portland superflyt och prickade in Chicagos allra första vårdag. Det var över 20 grader varmt, strålande sol hela dagen och varma vindar. Dagen spenderade vi spatserandes utmed Chicagos gator, de var kantade av höga skyskrapor och eftersom vi inte är vana vid det, eller har levt "stadsliv" på så länge på resan så gick vi mest runt och gapade över att det ens kan finnas så höga byggnader. Något som vi också blev hänförda av var Lake Michigan - vattnet var turkost och sjön är så stor att man inte ens kan se till andra sidan. Detta är väldigt förvirrande då det gör så att det känns som att man är i ännu en kuststad även fast vi nu är mer inåt i landet. Sjön var så häftig och solen värmde så skönt att vi fick en stor lust till att åka båt - eftersom denna resa handlar om att säga Ja till livet lät vi fötterna styras av hjärtat och innan vi visste ordet av var vi nere vid piren. Där fanns det alla möjliga slags båtturer, men då de flesta var rätt dyra och var något arkitekturtur liknande kände vi att det inte riktigt var vår kopp av te, så vi strosade vidare och ett tu tre så hade vår båtresa hittat oss och vi befann oss nu med en öl i handen på ett stort piratskepp. Vi seglade med gamle Bettan, eller The Windy som skeppet hette på riktigt i 1 timme och kom tillbaka till hostelet lagom till middagstid.

Ett litet sidospår men en ganska så intressant liten detalj med vår resa är att de flesta som åker till USA brukar klaga över att man bara äter snabbmat och att det knappt finns någon matkultur här, men för oss har det här varit en väldigt kulinarisk resa faktiskt! Vi har upptäckt så mycket nya sätt att vara vegetarian på och med det en väldans massa nya maträtter! Favoriten är nog fortfarande Veggie Burrito och vi ska bjuda er alla på så mycket gott när vi kommer hem igen, det kan du skriva opp!!

Gårdags kvällen spenderade vi tillsammans med två danska killar samt en väldigt skum amerikansk man. Vi hade en väldigt trevlig kväll, spelade gitarr, drack öl och hängde på stranden. Där träffade vi även ett gäng studenter härifrån och kvällen slutade med att vi satt i ett av deras Dormrooms och diskuterade allt mellan himmel och jord - det var en väldigt härlig kväll! Våra nyfunna vänner från grannlandet i söder hade precis som vi planer på att röra sig upp mot Canada och Toronto som nästa stopp och detta resulterade i att vi ska bila dit tillsammans med dem imorgon förmiddag, det ska bli hur kul som helst och riktigt spännande med en roadtrip i USA.

Idag hittade vi en second hand affär som var helt fantastisk. Hur stor som helst, hur billig som helst och just idag och imorgon hade de stor rea, så vi shoppade galet! Vi köpte allt från kängor till jackor till klänningar till basketlinnen för ca 30 dollar! Helt underbart! Jag (S) köpte ett par stört snygga Dr. Martens för 5 dollar! Lycka!

Nu sitter vi och dricker te respektive kaffe och försöker planera lite för vår tid framöver. Det känns redan som att vi är inne på sluttampen litegrann - tiden går så fort när man har det så underbart. Det känns självklart lite tråkigt att veta om att resan kommer ta slut snart, men vi har så mycket att se fram emot när vi kommer hem så det gör oss ändå inte så mycket! Vi saknar er alla och ni är med oss i våra tankar. Hoppas ni har det bra där hemma och tar hand om er i våren!

Ett skepp kommer lastat med kärlek från Chicago till er. Peace.

Efter en galen kvall i San Diego begav vi oss tidgt av mot festivalen! Fem timmar och tva olika bussar senare anlande vi i Indio. En stad som kandes som en liten oas i jamforelse till de stader vi akte igenom pa vagen dit. Hela resan var precis utmed Mexikanska gransen sa alla stopp pa vagen var verkligen Mexikanska. Alltring stod pa spanska, alla invanare var i princip Mexikaner och det var tacos, burritos och quesedillas vid alla horn. Indio Valley dock var som namnet antyder en amerikansk oas mitt i den annars sa mexikanska oknen. omringade av en kal bergskedja stod vi alltsa dar med en cola i handen och palmer overallt och lyssnade pa en riktig beatle!!!! coolt! festivalarrangorerna var regelryttarnas regelryttare och i princip allt var forbjudet i princip overallt, vara nyinkopta instrument fick darfor tillbringa helgen i backluckan pa en snall killes bil. pa tal om vara instrument,... vi kopte en ukulele och en lila liten gitarr pa hollywood blvd och pa bara ett par dagar har sara blivit en riktig mastare pa ukulele hon larde sig snabbt som fan o nu sitter vi o spelar och sjunger mest hela tiden. alla konstiga regler till trots sa var festivalen iallafall helt otrolig och musiken vi upplevde dar ar minnen for lvet och vi trffade som vanligt helt otroliga manniskor pa bade det ena och det andra sattet. okenhetta och gassande sol verkade int vara nagot som bet pa oss riktigt, sa vi klarade oss helskinnade igenom karleksfesten. Som sagt var alla musikuppevelser oslagbara, men det som var allra bast, coolast, mest magnifikt, fantastiskast - var helt klart Beirut. De borjade med Nantes och inte ett av vara fyra ogon var torrt. Tre dagar senare begav vi oss alltsa till Sin City dar vi har varit i tva dagar nu, o staden ar sa mycket mer an vi hade forvantat oss. Vi har det skitkul och har hittat pa hur mycket bus och kul som helst! Da en pirate show pa treasure island nu stundar ar det dags for oss att bege oss till varat ekipage som ska fora oss ner till alla slottsbaler nere pa gatan. puss o kram! sassa dricker ol pa krogen fast hon inte ar 21!!! haha! take that society!!! love!